kristinsjberg.blogg.se

Idag hade vi lite sovmorgon och skulle inte iväg förrän 08.30. Ungefär som vanligt gick jag upp och fick fösa undan katten James som brukar ligga utanför vår dörr. Han är envis men söt. Den stora spindeln är nu försvunnen och jag gick en liten inspektionsrunda i badrummet men fortfarande ingen spindel i sikte.. det återstår att se var den gömmer sig. 

Efter en ganska lång tur med jeepen kom vi fram till det nya hägnet, där lejonen ska flytta in nästa år. Det är väldigt stort och fint och vår uppdrag för förmiddagen var att utveckla en pool av den grop som hade grävts. 

Det innebar massa skyfflande med spadar, hugga ner småträd och att platta till jorden efter oss. Vi var tvungna att jämna ut kanterna så att det inte fanns några branta kanter kvar, eftersom de yngre lejonen inte kommer att komma upp ur dammen då och de kan eventuellt drunkna.

Vi var bara fyra stycken men tydligen väldigt effektiva för efter 1,5 timme var allt klart, säkert en timme innan förväntad tid. Vi betraktade vårt verk, väldigt nöjda med oss själva, varpå vi vände tillbaka till jeepen och körde hemåt för att få en stunds välförtjänt vila innan lunch. Kan säga att hela min rygg och mina armar värker för, men det är gött att veta att man gjort ett bra jobb och tagit i för fullt. 

Efter lite pasta och tonfisk och bröd till lunch, vilade vi ett slag innan vi skulle på en village tour. Kvinnorna ska ha täckta axlar och kläder som gör nedanför knäna när vi besöker byn. 

Vi fick se hur majoriteten av Zimbabwes befolkning bor, hur de tillverkar sin egen alkohol, hur det går till när de lagar sadza och vi pratade lite med the chief. 

Vi fick ta del av deras odlingstekniker och Norman visade oss hur de använder oxar och plogar för att så sina grödor, inga maskiner. 

Vi fick testa att mala millimilli (har ingen aning om hur det stavas), till finkornigt mjöl som sedan kokas under någon timmes tid och blir till tillbehöret sadza. 

Vi fick alla hjälpa till att laga maten och när den efter ett tag var klar, satte vi oss alla ner runtomkring och turades om att ta ur skålarna med sadza och relish. Det låter enkelt och det är det kanske på sitt sätt, men det var verkligen så himla gott och välkryddat.  

Under tiden vi väntade på maten gick vi bort till deras eget bryggeri. Där brygger de öl, berättade Norman. Vi bjöds att smaka allihopa och jag kan säga att det definitivt var den starkaste ölen jag smakat för klunken jag tog kändes mer som brännvin än något annat haha! 

Killen som drev bryggeriet hade flera söta hundvalpar (jaa jag vet) och jag kunde ju inte låta bli att klappa, alla eventuella sjukdomar till trots!

 

Barnen i byn gjorde dessutom ett fantastiskt fint uppträde för oss och dansade och sjöng och drog upp oss så att vi också fick dansa en sväng.

Fullt ös hela eftermiddagen alltså! Mot slutet hade alla placerat ut handsanidade souvenirer och vävda dukar med mera..  har tänkt köpa såna saker hela tiden så varför inte köpa några riktigt genuina souvenirer från en traditionell by? 

En giraff och en gepard kallade särskilt på mig under tiden jag strosade runt, så de fick hänga med mig hem! Här är giraffen, ni får se geparden vid ett annat tillfälle hehe.

Efter middagen här i the lodge bestämde Line och jag oss för att ta oss ut till the Safari lodge och dricka lite drinkar och äta efterrätt eftersom det var hennes sista dag här i Victoria Falls. Kommer bli tomt utan min danska vapendragare! Jag drack en drink som heter Crocodile Tears, har suktat efter denna drink ända sedan första gången jag var på the safari lodge. Äntligen fick jag testa!! 

Sinnessjukt god. Skrev ner innehållet och tänker öva på att göra den på egen hand hemma... får se hur lyckad den blir! 

Puss och kram