Hej på er!
Hela jag är fullspäckad med intryck, upplevelser och massor av tankar kring vad jag är med om på denna fantastiska kontinent. Trots att jag gör samma typ av program (lion research) som i Victoria Falls, så är allt ändå på ett annorlunda sätt= nya och spännande rutiner att sätta sig in i.
Imorse kl 07.00 fick jag en introduktion till Antelope Parks community projects, bland annat hällande skolor, sjukhus och barnhem. Kan hända att jag signar up för en daga community work när jag är här, beror lite på hur mycket tid som finns över och hur mycket av de andra dagliga sysslorna jag vill/ kan avvara...
Efter community intro var det lite frulle som gällde och sedan var det raka spåret ut i bushen där vi skulle göra snare sweep. I korta ordalag är det att vi går i ett led, med några meters mellanrum, genom bushen i jakt på snaror.
Tack vare dessa snare sweeps har antalet fällor minskat sedan ett år tillbaka, från att man kunde hitta 35 snaror på ett snare sweep, till att nu endast hitta 1-2 eller rent av inga alls, som idag. Det förekommer väldigt mycket tjuvjakt här och snarorna gör att djuren dör på ett fruktansvärt sätt. Ståltråden skär in i djuret tills det antingen kvävs eller förblöder...
Sweepet pågick i några timmar och två av ledet tappade bort sig inne i bushen och hängde inte med, så guiderna fick klättra upp i träd och leta efter dem medan vi andra chillade vid vägkanten. Väldigt komiskt alltihop haha. När de två eftersläntrarna var hittade började vi vandra tillbaka och tittade inom lejonen på vägen. Där var det dags för feeding och det släpades ut tre fyllda tunnor med inälvor, kött, hudbitar och allt möjligt. När grinden drogs undan och lejonen kom rusande gick det rysningar genom kroppen. Detta är lejon som väntar på att bli released, de är alltså redo att snart släppas i det vilda, vissa av dem.
Jag hittar förresten varje dag nya blåmärken och skrapsår men det är inte konstigt med tanke på våra arbetsuppgifter haha.
Efter lunchen och lite välförtjänt vila så skulle jag Laura, Stuart, Damon och Isha ut och fylla på baren till ca 100 lejon i olika enclosures. Det innebar att fylla gigantiska vattendunkar och vandra bort med dem till de olika enclosures som finns, och genom gallret fylla på vatten.. sjukt tungt jobb. Tror en dunk vägde ca 30 kg när den var fylld. Vi spenderade några timmar med att fylla på, lyfta, bära bort, hälla ut, gå tillbaka och göra om allt igen.
Därefter hade jag det som jag var mest spänd inför: elephant walk. Jag har aldrig träffat en elefant i hela mitt liv och idag skulle jag plötsligt få träffa fyra stycken och dessutom förmodligen röra vid dem och ge dem några morötter.
När vi närmade oss slogs jag av den bisarra tanken att "det där kan ju inte vara elefanter, det måste vara jättestora stenar". Dock var det definitivt elefanter och alla fyra stod och betade när vi närmade oss. Så fort de kände att vi hade morötter med oss blev det ett himla liv. Alla fyra skulle fram och få snacks och de var gärna på oss med snabeln för att visa exakt hur gärna de ville ha mera att äta haha! Elefanter är verkligen fantastiska och mäktiga djur, vänliga och kloka. Jag kände mig så fruktansvärt liten när jag stod bredvid hannen (Djacha uttalas namnet men jag har noll koll på hur det stavas ännu..).
Jag kände mig liten bredvid dem allihop. Tanken som dyker upp när man står där är hur enkelt de kan trampa ner en om de skulle vilja. Eller bara slänga iväg oss med snabeln eller göra ett utfall. Samtidigt är dessa elefanter rescue-elefanter, de blev föräldralösa vid tidig ålder och har sedan dess tagits om hand av människor så de är vana vid vår närvaro. Viktigt dock: detta är absolut inga elefanter som tränats till att ridas eller göra människan någon form av "service", de har bara tagits om hand och uppfostrats av människor för att man ska kunna ta hand om dem på bästa sätt, då de inte kunde klara sig på egen hand i det vilda.
Det var en så fantastisk upplevelse att träffa dem!! Så fort jag ser bilderna börjar jag le, jag är verkligen så tacksam för att jag är här och kan vara med om allt detta.
Jag pratade förresten två meningar svenska igår med killen från Malmö, Oliver. Antingen har jag blivit för ovan vid svenska eller så har min dialekt ändrats litegrann, det kändes helknäppt. Jag gled hela tiden in i engelska så jag gav upp ganska snart. Har märkt att mina meningsuppbyggnader blir rätt märkliga när jag skriver ibland också, hm.
Efter vår underbara elefanttur tog jag och några andra en sväng inom baren och tog någon öl och något glas vin. Mycket mysigt! Sedan hade vi kvällsmöte och middag och efter middagen fick vi efterrätt!! Det får vi tydligen på onsdag, fredag och söndag. Lycka! Idag fick vi chokladbrownie med chokladsås, hamnade i en liten matkoma efter det..
Puss och kram
Kommentera