Löning!!! Hade jag i vanliga fall tänkt. Här är inte den saken så relevant eftersom jag har alla utgifter betalda redan, exklusive aktiviteter och ätbara saker såklart. Snart är det nyårsafton och ett nytt år tar sin början .. avslutar detta stundtals tuffa, men utvecklande, året på bästa sätt.


Idag kl. 08.20 åkte vi iväg till old peoples home här i Vic Falls. Det är inte som ett äldreboende i den bemärkelsen man tror: två kvinnor från trakten driver stället med hjälp av donationer och välgörenhetsbidrag. Det är flera hus som förenas kring en stor gårdsplan, som tillsammans utgör ett hem för de äldre här. Kvinnorna är inte sjuksköterskor eller liknande, utan lagar mat till alla där, tvättar, städar och tar hand om dem allihop. Där fanns bland annat en kvinna som var 105 år gammal, kolla in denna coolingen:

(null)


(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)



Norman berättade om hur dessa lokaler hade inhyst slavar tidigare. Det hade varit en marknadsplats för slavhandeln i Afrika och längs med denna stång stod många kedjade under nätterna.. 

(null)


Norman pratade om vikten av att tro på att allting har en mening och jag kan ju bara hålla med honom.


De hade också en hund som jag blev totalt förälskad i, den verkade ha både loppor och sårig hud men ögonen, herregud.. den såg så ledsen ut och ändå så kärleksfull. När den kom fram och la huvudet mot mitt ben medan jag försiktigt klappade dess kinder så tittade han upp med världens finaste ansikte. Nyati hette han, zimbabwiska för buffel. 

Japp, här har ni nog en blivande crazy dog lady, tokig i hundar.. 

Dessutom insåg jag ju sedan att han hade ett perfekt hem redan haha och att det faktiskt inte okej att packa med en hund hem till Sverige. 


Vi tillbringade ett tag med att städa och sopa, sedan hjälpte vi till att rensa ogräs i den enorma trädgården som fanns utanför. De odlar allt själva och lever av det och är därmed nästan helt självgående. Vi försökte frigöra lite yta så att de kunde utvidga odlingen. 

Efter några timmar satte vi oss för att ta en paus under träden. Att ta det lugnt och pausa är viktigt här. Bra för själen. Rebecca och Clementine, de två kvinnorna alltså, hade lagat en måltid till oss som vi åt på klassiskt zimbabwiskt vis. Man har inte använt tallrikar och bestick förrän väldigt nyligen, när västerländska vanor har blivit moderna här, utan man hade två skålar och samsades om innehållet. Sadza (typ polenta eller maize) som kokat till en ganska bastant grötliknande konsistens, hade man i en skål. I den andra skålen har man tillbehöret, tex relish eller rape som det också kan kallas (japp jag inser hur det låter haha). Det är gjort på gröna växter, kanske lite lök och tomat och såklart salt och vatten. Man sätter sig tillsammans och delar maten med varandra, använder händerna att äta med. Det var supergott!! Väldigt hemtrevlig känsla. 

(null)


Därefter gick vi runt och pratade med de äldre som bor där, lyssnade på några av deras historier och fick se hur de bodde och ta några bilder. Sedan var det tyvärr dags att åka hemåt igen.


Efter att ha fått lite lunch i magen begav vi oss in till centrum. Jag skulle köpa en adapter för tydligen hade de rekommenderat fel till mig.. alltså om inte detta är typiskt mig så vet jag inte vad som är. Jag hade alltså en adapter till Sydafrika men ingen till Zimbabwe haha. Klockrent. De andra skulle ha lite proviant och det skulle såklart jag med. Kom hem med choklad, adapter och tandkräm. Vi gick sedan några stycken och satte oss vid caféet på hörnan där jeepen hämtar upp oss. Iced latte tog jag. Mycket nice. Favorit i repris.


När vi glada och nöjda hade kommit tillbaka och svidat om, så var det meat prep och cub feed som gällde. Denna gången fanns det bara en slö machete och inga plasthandskar alls, så det var bara att knåda in carnival mixture in i köttet med bara händerna. 

(null)


Likaså att bära det bort till lejonen. De riktigt slet itu köttbitarna, mellan 3-5 kg var, slukade det på nolltid.. 

(null)

(null)


Vi stod och pratade allihop, tillsammans med Norman och Leonard. De berättade spännande historier om fåglar som varnat dem för lejon och hur de fångat tjuvskyttar när de jobbade med anti-poaching. 


Sitter här vid poolen vid the lodge och bara göttar mig och tittar på fina färger på himlen. Läser en bok och jag har för första gången i mitt liv tror jag, lyckats få en bok att vara längre än 1-2 dagar när jag är på semester. 

(null)


Ser fram emot nyårshelgen enormt! Jag och Livvy ska ut och festa här i stan, tydligen väldigt populärt bland turister såväl som lokalbefolkningen. Det blir en fin avslutning på dessa två veckor i Vic Falls. Känns riktigt jobbigt att lämna det bakom mig, samtidigt som i princip alla i gänget utom Livvy ska resa hem samma dag som jag åker. 

På fredag ska vi övernatta ute i reservatet. Lite pirrigt. Man brukar alltid se lejon och hyenor och ibland elefanter och leoparder... kan ju hoppas på att få se något av det under fredag natt! Och imorgon kväll kommer vi att ha en night drive, i mörkret. Så taggad! 



Puss och kram


Kommentera

Publiceras ej